«

»

Skriv ut detta Inlägg

Var började en whiskyresa? av Peter Lundvall

Egentligen en lång och mer kringlig än vinglig resa. Kanske en livsresa.

I mitt fall började det med snattande i skafferiet hemmavid, ibland en stark Bonka – en sorts rysk vodka i platta flaskor – en annan gång en Lauders, Four Roses eller Vat 69.
Och som fjortonåringar skulle Nenne och jag en nyårsafton köpa på langen bak busstationen i Sundsvall, och köpte en kvarter vatten. Hårda smällar, och vi fick svårt att förklara vår glädje över ett lyckat genomfört köp när vi kom tillbaka till de andra.
Utanför hemmet var det normalt ett vitt vin som kostade 3.95 eller Parador i ungefär samma prisklass. Började ett jobb som femtonåring och upptäckte Baratas portvin som vid högtidligare tillfällen byttes mot Sandersons. Gud vad det var gott, och vi varvade Beatles med Taube. Vi var mods och jag hade flyttat hemifrån. Mellanölet kom, och bestod ett drygt decennium innan Karin Söder tog bort det.
Nåväl, allsköns upptäckter gjordes, även utanför världen av alkohol. Vi tog våra första steg till självständighet. Baccardi var ett tag på modet och vi var helt säkra på att det var bättre än Silverrom. Esquire och liknande magasin lockade med förföriska bilder med  Whiskey On the Rocks, då och då skotskt men ofta Canadian Club eller Jim Beam. Jag vet inte om jag smittades av dessa locktoner, men ett tag var Haigs Dimple en favorit. Idag misstänker jag snarare att det var flaskans utseende som var mer avgörande. Nu hade jag i alla fall kommit in på whiskey och snart lämnat Stadshotellets svarta konjak bakom mig, trots att vissa krogars personal refererade mig som Peter Pernaud när de la min tab. Den yngsta personalen i synnerhet eftersom jag själv tidvis arbetat på ett antal krogar. Och sommarens seglingar bestod kvällstid av Black Velvet – hundralappen jämt när man sprang i land vid något utminuteringsställe.

Och så skulle man stadga sig, Vinamat i 25-liters damejeanner. Vid fest Cederhamns,  Grönstedts Monopole och kanske en Glenfiddich i en mörkgrön flaska, istället för Grants bruna. Och så kom Black Ribbon med nya smaker. Och där vaknade ett intresse, som ens omgivning anser vara märkligt. Det har senare resulterat i litteratur, resor och alltför stora spenderbyxor.
Kanske kan sammanfattas med min dotters kommentar en dag i sommar när hon och jag hämtade ut en beställning på SB. Pappa, tycker inte du att du har tillräckligt med whisky.

Vad svarar man?

 

… och ha en god dag // peter

Permalänk till denna artikel: http://www.ilovewhisky.se/?p=2754