«

»

Skriv ut detta Inlägg

Min Whiskyhistoria, av Lars Hansen

Jag minns inte först gången jag drack whisky. Eller whiskey. Jag minns första gången jag fick en flaska whisky. Det var på en campingplats där jag besökte min pappa och hans hustru. Han fyllde år och veckan innan hade jag fyllt 25. Han gav mig en Auchentoshan, och jag minns att jag blev väldigt glad. Kännes som att pappa gav mig en ”manlig” present.

Whisky var för dyrt för mig på den tiden, så jag började önska mig det, och de flaskor jag fick överlappade födelsedagarna så jag hade alltid någon Bowmore Surf eller MacAllan 10 Fine Oak hemma.

2010

En sommarkväll blev jag inbjuden på en bira hos grannen. Det var någon friidrott på TV och vi satt vid köksbordet och pratade om allt och inget. Då kom frågan.

– Vill du ha en whisky?

– Ja, givetvis.

Han reste sig och kom tillbaka med en flaska. Han hällde upp en väldigt ljus whisky. Nästan vattenfärgad, minns jag att jag tyckte. Men flaskan var mörkgrön och keltisk. Och smaken var den väldigt distinkta, saltiga, rökiga Ardbeg-smaken som för evigt fick mig att både fastna för deras whisky och whisky överlag. Herre min skapare, vilken aha-upplevelse.

Hansson12011

Jag fyllde jag 30! Som present fick jag av familj och vänner en resa till Islay, tillsammans med min far. Han var nu långt gången med sin cancer och denna resa skulle komma att bli den viktigaste hittills i mitt liv. Födelsedagen var i Juni och resen ägde rum i September.

Vid det här laget gillade jag whisky, men när jag såg att Kilchoman var ett av de planerade stoppen på resan, för dem kände jag inte till. Och att Caol Ila var stängt för renovering spelade ingen roll, för de var inte alls lika kända som Bowmore och Ardbeg.

När vi åkte hem igen hade jag med mig erfarenheten av att dricka Lagavulin direkt ur tunnan, åsikten att Kilchoman kommer att bli något att räkna med och insikten att jag banne mig höll på att bli en whiskynörd.

2014

I skrivande stund är det den 19 Augusti 2014. Mitt skåp härbärgerar i snitt 30 flaskor vid någon given tidpunkt. De flest öppnade, då jag tror på att konsumera och inte har karaktär till att samla.

Just i går var det två år sedan pappa somnade in. Vi hade inte väldigt mycket gemensamt, min far och jag, och han var verkligen inte den nörd jag har blivit. Men whisky hade vi, och jag kan alltid hälla upp en dram, kika ut genom fönstret och skåla med honom. Precis som jag gjorde i går kväll.

Permalänk till denna artikel: http://www.ilovewhisky.se/?p=2761

Translate »