«

»

Skriv ut detta Inlägg

Min Whiskyhistoria, av Nicholas Karlsson

Man kan säga att mitt intresse för whisky började med öl. 1986 gick med i ölföreningen Sällskapet Malte i Malmö. Jag började upptäcka brittisk öl. På den tiden var sortimentet på Systembolaget ytterst begränsat. Systembolagets ölutbud omfattade inte mer än cirka 40 sorter. De flesta svenska. Det brittiska utbudet på ”bolaget” var synnerligen blygsamt: McEwans Export Ale, Bass Pale Ale och Guinness. Inte så imponerande. Ölutbudet på pubarna var heller inte något att hurra för. I alla fall inte utanför storstäderna. Då var det bara en stor stark som gällde. Nej, jag ville ha mer än så.

NicholasKarlsson1Jag och en kompis insåg snart att enda sättet att råda bot på öltörsten efter brittiskt öl, var att åka till Storbritannien. På den tiden rådde det blomstrande tider för tågluffning. Det fick bli en månads tågluffning helt inriktad på Storbritannien och Irland. Det skulle visa sig bli en fantastisk resa – en upplevelse för livet! För mig var det som att komma till paradiset. Att glida runt mellan de engelska pubarna och dricka ”local beer” var nästan en religiös upplevelse. Och vilket utbud! Här var det inte bara en stor stark. Men, säger ni upprört. Det här skulle handla om whiskyupplevelser. Bara lugn, den som väntar på något gott. Först upptäckte vi hur fantastiskt en Guinness på fat kan smaka. Med den perfekta skumkronan, rätt tempererad och rätt upphälld. Det får vi prata om en annan gång.

Whiskyupplevelse var det ju. När vi kom till Skottland hände något. Ja, ölen var fortfarande väldigt god, men i Skottland måste man ju självklart ge sig på whiskyn. Så det gjorde vi och vi försökte verkligen gå in för uppgiften. Vi nischade genast in oss på maltwhisky. Vi lät oss inte luras av att de flesta skottarna på pubarna drack sin blended. Vi insåg att när vi nu var i Skottland måste vi ju självklart besöka något destilleri också. Hade vi haft några speciella smakupplevelser hittills, som skulle kunna hjälpa oss att välja destilleri? Ja, första kicken fick vi nog av en Glenlivet. Några närmare detaljer om ålder och tappning minns jag inte nu efter mer än 25 år.

Det som fick styra valet av destilleri blev istället järnvägsspårens placering. Vi var ju på tågluffning. Kartan plockades fram. Var är vi nu? Var finns det whisky?

Vi bestämde oss för att åka till Speysides äldsta destilleri, Strathisla i Keith. Destilleriet låg nästan på järnvägsspåret, så det passade oss utmärkt. Strathisla är ett mycket vackert destilleri. Det sägs att det är Skottlands mest fotograferade destilleri. Lite roligt att vi hamnade där. Med tanke på att vi tyckte att det var maltwhisky som man ska skulle dricka. Strathisla är väl mest känt för att de utgör en av beståndsdelarna i Chivas Regal. Vi fick en fin rundvandring på destilleriet och vi fick dricka blended. Hmm. Nåja, vi fick faktiskt smaka på Strathisla Single Malt och efter blended-whiskyn var vi väldigt nöjda med den.

Vi luffade vidare. Vi följde spåret till Inverness hoppade över sjöodjuret i Loch Ness och hamnade i Oban. Det var väl inte slumpen, utan snarare törsten efter fler whiskydestillerier. Oban ingår ju i Classic Malts Collection. Det hade vi hört talas om. Med whisky i blicken vandrade vi med raska steg mot målet för dagen – Oban Distillery. Det var med skottska mått en solig och fin sommardag, men molnen hopade sig lite hotfullt i dubbel bemärkelse. Destilleriet visade sig ha semesterstängt och vår inre sol gick raskt i moln. Tro det eller ej, men sommaren 1988 var det inte samma whisky-hausse i Skottland, som det är idag. Svenskarna var väl nöjda med sin stora stark hemma i gamla Svedala. 😉 Så de anställda på destilleriet i Oban kunde i stället njuta av en skön sommarsemester.

Men vi stod med blicken mot en stor stängd port i Oban. Lite påpassligt började det att regna också. Vi drog oss ner mot hamnen. Vi slank in på en pub för att ta skydd från regnet. Ja, ja vi får väl testa whiskyn åtminstone, även om det nu blev på pub, i stället för i dess rätta miljö. En 14-årig Oban serverades. Den doftade fint i alla fall. Vi tog en sipp och………..vi tyckte den smakade fantastiskt! Nu snackar vi om whiskyupplevelse. Can you see the light?

Vad kan man säga om en sådan upplevelse? Dagen började i dur med solsken och glädje. Molnen hopade sig. En stängd port till ett destilleri och allt går över i moll. Himlen öppnade sig. Ja, det var inte något himmelrike som uppenbarade sig, utan regn och rusk. Men plötsligt byts detta inferno till sann whiskyglädje.

Uppslupna och glada efter whiskyn  försöker vi ta del av Obans nöjesliv denna ruggiga söndageftermiddag. Nu är vi dock vid väldigt gott mod. Finns det något nöjesliv där frågar kanske ni? Ja, som gamla Disney-nördar slinker vi in på Obans enda biograf och ser filmen Aristocats. Vi hamnar i ett hav av förväntansfulla barn, som vill titta på Disney-film. Ja, där sitter vi och stinker whisky och känner oss lite felplacerade. Vi gör allt för att inte se suspekta ut. Efter att ha sett filmen som barn med dubbade röster, var det faktiskt en stor upplevelse att få se Aristocats med originalröster. Ja, det var kanske lite nördigt. Men det går att vara disney- och whiskynörd. Nu kom jag visst ifrån ämnet.  Men jag vill nog  påstå att den där whiskyn på puben i Oban lade grunden till mitt whiskyintresse. Nu var det väldigt länge sedan jag drack Oban. Undrar om den smakar lika bra idag som för 25-år sedan? Det kanske är dags att införskaffa en flaska Oban, plocka fram Aristocats-dvd:n och bli lite nostalgisk. Hemma i soffan är det dessutom helt okej att se lite suspekt ut. :-)

 

Nicholas Karlsson

Permalänk till denna artikel: http://www.ilovewhisky.se/?p=2777

1 kommentar

  1. Bara brittiskt

    Rolig historia. Jag har också saknat bra brittisk öl i Sverige men idag är det ju väldigt annorlunda även om det börjar bli väldigt amerikanskt.

Kommentarer ej tillåtna.